Såhär i juletid kan det bli aktuellt men en viss okunskap får man nog räkna med bland nutidens sekulariserade västerlänningar, spridda över hela världen och tongivande i alla kulturella sfärer, nu också i Kina och Indien, t o m i den arabiska världens vår åberopas numera ideal från den franska revolutionens barikader och den europeiska industrialismens parlamentariska glansdagar med Gladstone och Disraeli i talarstolsdueller. Man kan fråga sig om en industrialistisk beslutsordning från en tidigt fabrikstillverkande miljö på en nog så homogen ö kan överföras på och ha giltighet i en global heterogenitet.
Men det var västerlänningarnas förståelse för sina egna kristna traditioner som aktualiserades när jag letade efter en pigg tolkning av Bachs juloratorium. Det blev tydligt hur olika Johann Sebastians tidsreferenser var jämfört med vår ”klocktid”. För inte så länge sedan betydde inte dagarna och månaderna och klockan så mycket, man refererade till före eller efter Mikaeli, Marie bebådelse, trefaldighet m fl. En del av dessa referenser lever ju också kvar, särskilt julhelgens juldag, annandag, trettondag m fl. Men vad menade Bach när uppförandet av del 1 skulle ske Am ersten weihnachtstag? Den svenska kyrkoordningen ger inte så mycket vägledning men våra finska grannar har upprättat en konkordans mellan det lutherska och katolska kyrkoåret som ger betydlig mer.
Tyskkunniga kan komplettera med tyska Wikipedia som innehåller en utmärkt artikel om Bachs juloratorium och den aufführungspraxis som Johann Sebastian tänkte sig.
Då får man klart för sig att ersten weihnachtstag är vår juldag. I Sverige har vi dock alltid börjat firandet på kvällen dagen före – våra aftnar – eftersom de kyrkliga helgerna börjat kl 18.00 på kvällen före, därav all uppståndelse på julafton och inte på juldagen den 25:e som i stora delar av en övriga kristna världen och det finns ytterligare några varianter. Till dem återkommer jag i ett annat blogginlägg. En bok i Nordiska museets bibliotek hamnade nämligen av en ren slump i mina händer för en tid sedan, Trond Berg Eriksens Tidens historia. Tiden har alltid brukats och missbrukats och mycket har tänkts och tyckts och skrivits om tid. Och en del måste vi känna till för att vår egen tids seder och referenser skall bli begripliga.
Och, jo, jag hittade en pigg tolkning. Det blev Peter Schreier med Dresdner Kreuzchor, Dresdner Philharmonie, Annelies Burmeister (Alt), Peter Schreier (Tenor), Arleen Augér (Sopran), Theo Adam (Baß) som tog hem spelet. Peter Schreier gör ofta det i min musikvärld. Finns på Spotify. Utgiven 2004. Berlin Classics, BWV 248. Så skall det låta!
/Christer Larsson
