Senaste nytt från Nordiska museets förlag är en sällsam historia om ett långväga berest frö som efter 151 år väckts till liv av agronomen, forskaren och tillika författaren Matti Wiking Leino. Efter mer är 13 000 testade fröer i museisamlingen så lyckades ett sista försök att väcka några bevarade fröer ur sin långa törnrosasömn. Nu växer en Egyptisk doftakacia vidare i sitt nya hem i orangeriet på Julita. Experimentet väckte mycket uppmärksamhet i media och det är lätt att förutsätta att Den egyptiska akacians långa dvala endast handlar om fröbiologi, vilket i så fall gör den till en enkel match för biblioteket att katalogisera och hyllplacera.
Men läser man bokens undertitel: Om vetenskapsmannen Oskar Sandahl och hans resa till Egypten 1856 kan man ana att den här boken innehåller mer än så. Och det gör den. Vi får ta del av en reseskildring ur en tidig turists svenska ögon, en släktkrönika, tidens vetenskap, mer eller mindre obskyr samlarvurm och tillika museihistorik. Matti Wiking Leino är en naturvetare som även kan skriva kulturhistoria.
Oskar Sandahl, hustrun Jenny, lilla dottern Anna samt Augusta som arbetar i hushållet, reser från Stockholm till Nilen delvis av hälsoskäl men också med en vetenskaplig agenda. De skötte sin korrespondens med släkt och vänner hemma i Sverige, och vi får i boken ta del av många citat och betraktelser från brevskrivningen under den långa resan genom Europa ner till Nordafrika och tillbaka igen.
I vårt bibliotek finns många fler reseskildringar, både av svenska och utländska resenärer, då och nu. En tidig svensk reseberättare som också refereras till i Den egyptiska akacian är Johan Hedenborg, som i Resa i Egypten och det inre Afrika, åren 1834 och 1835 gav bra handledning till sevärdheterna kring Nilen. Ett av de senaste svenska reseäventyren vi har på hyllan är Christer Fuglesangs 13 dygn i rymden efter 14 år på jorden: dagbok från rymden.
Var placerade vi då Den egyptiska akacians långa dvala? Vi valde till sist att låta den samsas med övrig litteratur på Ekonomi Trädgård, ett av våra mer populära fack så här i vårtider.
Fröer och akaciaplanta. Foto: Matti Leino
/Annika Peurell
Till Matti Wiking Leino
Just läst Din mycket trevliga bok om Oskar Sandahl. Det stod ett par rader om boken i Läkartidningen, detta fångade mitt intresse. Lite extra intressant blev det när Du beskriver övertryckandning och de apparater som Oskar Sandahl lät bygga. På lasarettet i Helsingborg där jag arbetar har en kollega, Christer Hammarlund, på Anestesikliniken ansvaret för vår tryckkammare, han har också skrivit en avhandling om sin verksamhet. Christer blev mycket intresserad när jag visade honom Din bok, han köpte omedelbart ett exemplar. Christer har också en kopia på hela Oskar Sandahl avhandling. Undrar varför han disputerade i Lund? Jag tycker verkligen det är skoj att läsa denna typ av litteratur, härligt att Du hittat så mycket material och bilder.
Med bästa hälsningar
Jan Stewénius
Kirurgiska Kliniken
Helsingborg
Hej Jan,
kul att du gillade boken!
Vid tiden för Oskar Sandahls doktorsarbete var det endast möjligt att disputera vid de medicinska fakulteterna i Uppsala eller Lund. Utan att veta säkert kan jag tänka att den ansträngda relation som fanns mellan Karolinska institutet, där Sandahl verkade, och Uppsala universitet påverkade att valet föll på Lund.
vänliga hälsningar
/Matti Wiking Leino