Så nära och ändå så långt borta

underbara_dagar

underbara_dagar

Vatten rinner under broarna, sägs det. Mycket vatten. Även det nyss förflutna rinner snabbt bort. Nordiska museets bibliotek har ett urval biografier och memoarer som inte bara beskriver en persons liv och leverne utan också den samtid som den biograferade personen verkade i. Vill man bli påmind om hur det var för inte så länge sedan kan man läsa Henrik Berggrens biografi över Olof Palme: Underbara dagar framför oss. Olof Palme är en fascinerande person men också ett barn av en fascinerande tid, då mycket hände som gör tidsavståndet från nu tillbaka till dem som var verksamma då större än antalet år. Henrik Berggren kan sin samtidshistoria och missar inga utvikningar, nyanser och sidospår som kan underlätta förståelsen av en tid som grundlade vår nutid. Bilden på den Erlanderska regeringen 1957 ger tidsavståndet i ett nötskal, Gunnar Sträng iförd hög hatt och elegant ytterrock, fjärran den klädsel han bar i de korsvägar där han agiterande i sin ungdom. Ulla Lindström kan nästan uppfattas som en karikatyr av ’tanten’ av vår egen tids människor men som med dåtidens genusperspektiv beskrevs som ’en blond amason’ eller ’en regeringens pinuppa’.

erlanders_regering_1957

Erlanders regering 1957

Ändå är det bara femtio år sedan. Mitt i den stora ATP-striden och bara ett år före den famösa ’lotteririksdagen’ då en misslyckad grundlagskonstruktion gjorde det möjligt att uppnå jämviktslägen med 175 mot 175 mandat. Men på det sättet tog vi oss in i det, nu, mytomspunna 60-talet då amerikavännen Palme blev den hårdaste kritikern av USA:s utrikespolitik i Vietnam, då kårhuset ockuperades i en lokal variant av studentrevolution, då statsministern lät sig intervjuas i den ’porriga’ Jag är nyfiken – Gul av den undersökande Lena Nyman, salig i åminnelse, och då samme statsminister gav upphov till internationella svallvågor när han demonstrerade mot de amerikanska bombningarna av Hanoi med Nordvietnams influgne Moskvaamabassadör i Stockholm 1968. Olof Palmes internationella engagemang alltsedan ungdomsåren i studentrörelsen och det ihärdiga förespråkandet av de små staternas rätt att välja sin egen väg hade gett Sverige sin internationellt mest kända statsminister någonsin. Den  socialdemokratiska partikongressen hade inga sådana kandidater till sitt förfogande. Den enda, åtminstone europeiskt, kända socialdemokraten Margot Wallström håller sig klokt nog borta i nuläget. Mycket vatten har runnit under broarna.

/CL

Det här inlägget postades i Aktuellt, Historia och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken. Skrivet av Christer Larsson.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *