Nya kommunikationsteknologier skapar nya möjligheter till rörelse. Överheten har alltid varit rädd för rörelse. Rörelser skapar nya kontaktvägar, öppnar för nya inflöden och alternativa synsätt. Överheten har därför alltid begränsat rörelsemöjligheterna. Inrikes resor var ända till 1860 omgärdade med restriktioner i form av inrikes pass och noggrant förande av gästliggare på värdshus och övernattningsställen. Sådant berättar Fredrik Nilsson om i sin avhandling I rörelse – Politisk handling under 1800-talets första hälft.
1811 var Carl XIV Johan nytillträdd regent i ett nytt kungahus som inte kunde påräkna långa anor som stöd för sitt maktinnehav. Napoleonkrigen pågick i det revolutionära Europa. Carl XIV Johan visste mer än väl vad det kunde betyda för överheten. Förstärkningsmanskap om 15 000 man behövdes till armen och utskrivning medhelst lottning beordrades före en extra rotering av indelta soldater. Prästerna, folkbokförarna, skrev ut listor på f a drängar och obemedlade som dock måste fastställas av bönderna på sockenstämman. Dit var drängarna inte kallade och bönderna var inte glada att bli av med folk, särskilt inte i Skåne där det danska hoveriet ännu levde kvar som dryga dagsverkan på slotten. En del drängar begav sig oinbjudna till stämman. Det blev rörelse på vägarna. Det oskiftade samhället var ganska resvant. Ofta låg arbetsställena långt från byn och vägarna hade en rätt livlig trafik. Men på sommaren 1811 blev det mer rörelse än vanligt. Budkavlar skickades och byahorn och byatrummor ljöd över nejden. Dessa var det första som erövrades av de kringvandrande protesterande från byarnas äldste och betrodda, endast kyrkklockan förblev i statens och kungens hand. Kommunikationsmedlen var det första man lade beslag på, då som nu. Men själva förflyttningen skedde till fots och när man väl nådde fram så var inte sällan den ursprungliga budkavlens bud inaktuellt och samlingen hade flyttats till en annan plats. Samlingen vid Rynge äng blev till sist till en förskansning av 800 man vid Klågerups sätesgård som den 15 juni angreps av generalmajor Hampus Mörner med en styrka på 150 man och två kanoner och med en 30-tal döda som följd och 200 fängslade.
30 år senare gör ångbåten entre och revolutionerar resandet. Så mycket bekvämare blev det kanske inte till en början men för första gången kunde man veta när man kom fram, dvs det blev möjligt för välkomstkommitteer att vara på plats när ångbåten anlände, kommitteer som kunde bli nog så månghövdade. Den moderna ångbåten underlättade resandet än mer eftersom det ännu inte hade utfärdats något tvång om pass för färd på båt. Till lands fick t ex en Uppsalastundent inte förflytta sig mer än 6 mil från Uppsala, för längre sträckor skulle värdshusvärdar o likn avkräva studenten ett sk studentbrev, ett slags inrikespass för studerande som kunde ha behov av att resa för att insamla växter eller mineraler eller träffa kollegor.
Den iskalla vintern 1838, då Öresund lade sig och man kunde promenera över till andra sidan möttes studenterna i Lund och Köpenhamn ffg i skandinavistisk anda. Sommaren därpå beslöts om ett nytt möte per ångbåt och ännu senare for danska och lundensiska studenter ända till Uppsala med ångbåt. Mottagande blev oftast storstilat med 1000-tals församlade på kajerna och stora manifestationer på gator och torg av kringvandrande studenter, många tal och punsch därtill. Detta ianspråktagande av gaturummet satte än mer skräck i överheten eftersom detta var de nordiska ländernas kommande elit som på detta sätt samlades och argumenterade för en ny skandinavisk samhörighet. Det ryssvänliga Sverige varnades av Tsaren som ogillade uppkomsten av ett nytt skandinaviskt kraftcentrum och i Preussen var man också oroad och skickade bud till danske kungen. Etablissemanget ansträngde sig. Geijer varnade Uppsalastudenterna för att göra en svarsvisit i Köpenhamn. Atterbom var av motsatt uppfattning. Flera gånger lyckades överheten få stopp på företaget men 1845 reste Uppsalastudenterna till Köpenhamn. Danske kungen fann för gott att upplåta Christiansborgs magnifika ridhus för sammankomsten, antagligen för att slippa studenterns kringvandrande på stan. Folk i rörelse var farligt att hade associationer till den inte allför avlägsna revolutionen i Frankrike och Klågerupskravallerna på närmare håll.
Om det pågår någon rörelse i Sverige lämnar jag därhän, men i arabvälden tycks det göra det och där är det Internet som katalyserar i ångbåtens ställe!
/Christer Larsson
