För ovanlighetens skull lyfter jag fram en bok som Nordiska museets bibliotek inte har nämligen Charles Fouriers Teorin om de fyra rörelserna och de generella ödena, i en svensk utgåva från 2006 översatt av Emilie Moulettes och med förord av Mattias Forshage. Boken finns på universitetsbiblioteken och i depåbiblioteket och hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Och det är talande.
Fourier räknas till de franska utopisterna och de har inte givit upphov till någon stor diskurs här i landet. Att boken finns hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har sin förklaring i att Fourier också anses föregripa det mesta i det moderna skedet, inte minst Marx och Engels. Men mest av allt anses han skvatt galen. Hans texter är dessutom närmast oläsliga, inte för att de skulle vara illa skrivna utan snarare för att de innehåller så många referenser, detaljer och utvikningar att de kräver en närmast övermänsklig koncentration att komma igenom. Om man dessutom vill förstå dem fullt ut krävs en avsevärd förtrogenhet med tankevärlden i det tidiga 1800-talets franska samhälle. Dessutom måste man behärska franska på, närmast, akademisk nivå eftersom mycket lite är översatt till andra språk, det finns en del på engelska men på svenska nästan ingenting förutom den här nämnda boken om de fyra rörelserna och de generella ödena, vilken skulle kunna sägas vara hans centrala verk.
Vad är det då för rörelser och öden han avser? Jordens och mänsklighetens åldrar delas in i 4 rörelser/faser: barndom, uppgång, nedgång och skröplighet. De två yttersta faserna är kaotiska och de två mellersta harmoniska. De harmoniska faserna kännetecknas av sammanhang och de kaotiska av inkoherens. Dessa faser finindelas i 32 perioder där de harmoniska perioderna befordrar människans passioner. För Fourier är det passionerna som håller ihop samhället, inte tvärtom som i andra samhällsteorier. Han är således motståndare till äktenskapet, passionerna skall flöda fritt, han är förespråkare för kvinnans frihet och likaställning med mannen, han uppfinner rent av ordet feminism. Allt arbete fördelas lika, även barnen utför arbete osv.
Senare tiders samhällsreformatorer har oftast intresserat sig mest för hans sätt att organisera samhället i falangstärer, en sorts kooperativa samhällen där folk med en viss passion alltid kunde finna likasinnade. Detta gav upphov till en bisarr matematik där antalet invånare måste vara minst 810 vilket har att göra med hans sätt att klassificera passionerna. En traditionell parbildning var på tok för liten för att kunna utgöra bas i en falangstär. Överhuvudtaget är Fouriers organisationsprincip baserad på sexualdriften. Det sociala och det sexuella är i hans värld bara två sidor av samma sak.
Naturligtvis handlar allt detta om att förstå samhället. Lägg märke till att Fouriers verksamhetstid infaller mellan den franska revolutionens blodbad och Napoleonkrigens dito. Revolutionen föder fram ett nytt samhälle som ännu inte mött sitt Waterloo. Men det har också med sig tankefigurer från det förgångna.
En sådan figur är Fouriers besjälade universum. Planeterna kan se, höra, lukta, smaka och känna, precis som människor. De behöver näring och lever av eteriska ’aromer’ i världsrymden. Dessa aromer finns överallt, jordens egen arom är violens. Planeterna liknar människorna också i det att de kopulerar, med solen eller sig själva (nordpolen är manlig och sydpolen kvinnlig). Säden transporteras genom världsrymden och ger upphov till djur och växter på de befruktade planeterna. Svante Arrhenius var anhängare av denna panspermi-teori, Kant använder den i sin teori om himlen och ytterst går den tillbaka på en bestseller från 1686, Bernard de Fontenelles Entrétiens sur la pluralité des mondes som fastställer att universum är oändligt med ett oändligt antal befolkade planeter. Tanken var allmänt accepterad på Fouriers tid och det är också i början av 1800-talet som teologiska förklaringsmodeller ger vika, bl a inom geologin som nu börjar formulera nya skapelseteorier utifrån sin egen empiri. Positivismen börjar sin stora expansion och är idag så grundläggande för ’vetenskaplighet’ enligt västerländsk uppfattning att det knappast går att vara ’vetenskaplig’ utanför dess ramar. Möjligen är det därför vi betraktar Fourier som galen. Sett mot sin tids bakgrund var han snarare eklektisk.
En annan tankefigur hos Fourier är den om tillvarons långa kedja (Pope: Essay on Man), allt hänger samman och är beroende av varandra. En sentida variant, den om en fjärils vingslag i Amasonas som utlöser en storm på Nordsjön, visar väl på segheten i dessa mönster. De kulturella implikationerna är avsevärda och det var egentligen detta som jag letade litteratur om när en bok, som Nordiska museets bibliotek har, kom i min hand, nämligen Johan Asplunds Teorier om framtiden, och därifrån har jag hämtat exemplen ovan, och i den kan man läsa mer om bl a Fourier. På svenska dessutom och Johan Asplunds svenska hör till de mest njutbara i den vetenskapliga litteraturen.
/Christer Larsson
