Guldknappen

Postat den 24 maj, 2011 av Mathilda Ängkvist i Aktuellt, Dräkt & mode, Utställningar
Omslag, Damernas värld nr 8, 1990.

Omslag, Damernas värld nr 8, 1990.

Den 10 juni öppnar Nordiska museet utställningen Guldknappen 1981-2011.

I november 2008 tog Nordiska museet ytterligare ett steg i riktning mot att bli ett fullfjädrat modemuseum då tidskriften Damernas värld donerade sin Guldknappensamling till museet. Samlingen bestod av ett fyrtiotal klädesplagg och accessoarer formgivna av framstående svenska modeskapare som mellan åren 1982 till 2008 vunnit Damernas världs prestigefyllda modepris Guldknappen. Artiklar om vinnarna presenterades i Damernas värld i samband med prisutdelningen och finns nu sökbara och tillgängliga i fulltext.

Samlingens klädesplagg, ett vitt stil- och materialspektrum från cocktailklänning och skor från Nina Ricci till långbyxor från H&M, har nu dokumenterats i ord och bild och finns tillgängliga i Nordiska museets databas samt på DigitaltMuseum.

Väst från J.Lindeberg. Foto: Mats Landin, Nordiska museet

Väst från J.Lindeberg. Foto: Mats Landin, Nordiska museet

Under arbetets gång skickades en frågelista ut till samtliga pristagare med frågor kring det egna skapandet, synen på svenskt mode samt betydelsen av att ha vunnit Sveriges största designpris. Längre intervjuer gjordes med 12 av de 27 pristagarna. Efter att kontakt med samtliga designer skapats kunde även dräktsamlingen kompletteras så att alla utom en Guldknappenvinnare idag är representerad i museet med ett plagg eller outfit. På J.Lindeberg samlade man ihop ett litet team som hade till uppgift att hitta plagg från vinnaråret 2000, och från Paris budades en Marcel Marongiu-klänning.

Guldknappenprojektet lever vidare eftersom en ny vinnare utses varje år. Dessutom instiftades priset Guldknappen Accessoar 2010, vilket betyder att Nordiska museets samling varje år kommer att utökas med både en outfit och en accessoar från vinnarna. De senaste tillskotten är klädesplagg från Hope samt halskedjan Homo Sapiens formgiven av Efva Attling, som båda fick utmärkelsen 2010. Även intervjuer med pristagarna kommer att göras.    

/Zingoalla Rosenqvist

Mer om projektet går att läsa i artikeln Guldknappen – ett svenskt designpris av Zingoalla Rosenqvist och Elin Nystrand von Unge som publicerades i museets årsbok för 2010.

Är det någon som har äldre nummer av Damernas värld som de inte vill ha längre tas de tacksamt emot av oss i biblioteket!

Mathilda

{Lämna en kommentar}

Stilprov, skrivkonst och bokhantverk

Postat den 23 maj, 2011 av Kajsa Lemon i Aktuellt, Hantverk

Om man är intresserad av typsnitt och typografi, stilprov och grafik, olika exlibris samt bokhistoria så har vi i biblioteket en stor fin samling på nästan 20 hyllmeter, både böcker och tidskrifter.

Två nyinköpta böcker som gjordes tidigare i vår är:

Type.  A visual history of typefaces and graphic styles 1628-1900 och Type. A visual history of typefaces and graphic styles 1901-1938

På engelska, tyska och franska kan man läsa om alltifrån de olika typsnittens grundare och det ideala typsnittet till att bläddra bland fina exempel och bilder i fyrfärg.  Stil, färg och form!

Kajsa

{Lämna en kommentar}

Det gick ju rätt bra för oss i år

Postat den 17 maj, 2011 av Mathilda Ängkvist i Aktuellt

Jag kan berätta att vi inte bara har tunga böcker om forskning här i biblioteket, vi har även litteratur om en större musiktävling som nyligen avgjordes.

Mathilda

{Lämna en kommentar}

Bondeuppror och gatustrider

Postat den 17 maj, 2011 av Christer Larsson i Aktuellt, Historia

I Sverige går allt lungt och fredligt tillväga och så har det alltid varit. Den uppfattningen har många och få anar hur kort tid som förflutit sedan de senaste gatuoroligheterna utspelade sig. Skotten i Ådalen 1931 minns de flesta, men mycket annat inträffade som ifrågasatte myndigheter och myndighetspersoner och i grunden själva statsmaktens legitimitet. Det mesta av detta har Mats Adolfsson, journalist i Västerås, samlat ihop i tre volymer som täcker perioderna fram till 1499, 1500-1718 och, den period som detta blogginlägg avser, Bondeuppror och gatustrider 1719-1932, som handlar om Anjalamännen, om Crusenstolpekravallerna, om marsoroligheterna, om de religiöst färgade upproren mm.
Bondeuppror och gatustrider
Den svenska stormakten dog med Karl XII i Norge. En stor förändringsprocess startade och inledes med en snabb maktkamp som kostade den avskydde gunstlingen George Heinrich von Görtz livet och de holsteinare som gynnats av den barnlöse Karl XII avlägsnades från allt inflytande och ersattes med den hessiska falangen kring lillasystern Ulrika Eleonora och hennes man Fredrik. Men segern urvattnades av riksdagen där många hade kommit fram till att det fanns bättre sätt att styra ett land än genom enväldiga kungar. Någon demokrati var det dock inte fråga om utan ett tämligt korrupt adelsvälde, ’hattarna’, som skodde sig på f a franska och ryska mutpengar. Den s k frihetstiden var dock betydligt friare än tidigare enväldiga kungamakt. Fred slöts och samhällslivet kom igång igen, innovationer och utveckling följde i fredens spår. Men huvuddelen av befolkningen stod utanför allt politiskt inflytande och sedan den första efterkrigsgenerationen tillträtt och det nya kriget med Ryssland visat sig inkompetent skött vägrade nyrekryterade dalaknektar att låta sig skeppas över till Ryssland. Händelsen är känd som lilla daldansen 1742 och är ett förspel till stora daldansen 1743, delvis utlöst av det misslyckade kriget, hela södra Finland var nu i ryska händer, men också av missväxt och hungersnöd i Dalarna.

Hungerkravaller förekommer under hela nyare tiden. De sista stora hungeråret i Sverige inträffade 1867. Men så sent som under första världskriget blev matbristen stor och kravaller förekom både i Stockholm och i mindre städer, mest känt är Västervikskravallerna 1917. Dessa kravaller utgör också kvinnornas inträde i gatans strider eftersom de ofta anfördes av kvinnor på jakt efter mat till sina svältande familjer.

Sverige deltog faktiskt i Napolenkrigen. I slutskedet 1813-1814 skeppades svensk trupp över till Tyskland och förlades i Wismar. De anfördes av den ende militär som hade hedern i behåll efter 1809 år krig, George Carl von Döbeln, som hade anfört svensk trupp i de få framgångsrika skärmytslingarna i 1809 år krig med Ryssland. I Wismar skulle han ligga lågt tills Carl XIV Johan själv anlände och kunde överta befälet men von Döbeln kunde inte motså en vädjan från Hamburg att komma och avvärja ett franskt anfall mot staden. Detta var rent myteri och Carl XIV Johan lät gripa von Döbeln och dömma honom till döden, en dom som dock reducerades till mindre än ett års fängelse och en politiskt ofarlig tjänst som ordförande i Krigshovrätten.

GåsmarschUnder 1890-talet kan man räkna till mer än 800 strejker i Sverige och så sent som 1908, året före storstrejken, förekom mer än 300 arbetskonflikter med Norbergsstrejken som den största. Detta lamslog förstås svenskt näringsliv och kunde inte pågå i längden för någondera sidan. Storstrejken är mytomspunnen i svensk arbetarrörelse men var egentligen ett stort nederlag när strejkkassorna sinade och arbetare tvingades åter till arbete av hunger. Det var f ö den vanligaste utgången av de flesta strejkerna.

Dessa äktsvenska gatuoroligheter kan vara värda en tanke när vi ser gatuoroligheter i andra världsdelar på våra TV- och Internetskärmar, det var inte så länge sedan…

Christer Larsson

{Lämna en kommentar}

Och så lite reklam…

Postat den 13 maj, 2011 av Mathilda Ängkvist i Aktuellt, Hantverk, Hem & bostad, Historia

Vid en genomgång av material som ska katalogiseras hittade jag detta reklamblad från 1792, det heter Beskrifning på den nyligen upfundne och förbättrade portative twätt-qwarn, som med kongl. privilegium exclusivum allenast tilwerkas och säljes hos kongl. hof-schatulmakaren och snickaren J.C. Linning i Stockholm och Köpmangatan huset n:o 172 Bladet gör reklam för en portabel tvättkvarn som tillverkades av snickaren J.C. Linning i Stockholm. Enligt författaren gjorde kvarnen att tvätten ”med största lätthet förrättas på nästan otroligt kortt[sic] tid, med långt mindre såpa, arbetsfolk och wed än eljest wanligen sker”, kvarnen slet även mindre på kläderna då man undvek momentet med att gnugga plaggen mellan händerna samt att ”härigenom undwikes all bykning, kokning och klappning, hwarigenom linne wanligtwis så illa medfares”.

På baksidan av bladet beskrivs hur kvarnen skulle användas, smutsig tvätt skulle blötas på de smutsiga ställena och sedan strykas med tvål innan den packades jämt i kvarnen. När kvarnen var packad med tvätt skulle man slå på mer tvål eller såpa samt 3 till 4 ämbar ljummet lut-vatten så att tvätten flöt och lätt kunde vändas i kvarnen, sedan skulle kvarnen köras i 8-10 minuter. När man tvättat skulle man skölja kläderna i kvarnen med kallt rent vatten ”som wida öfwerträffar all klappning”. Blev inte tvätten ren första gången var det bara att upprepa proceduren, blev tvätten fortfarande inte ren efter ett andra försök kunde man använda kokhett vatten och köra kvarnen en tredje gång eller så kunde man försöka med att lägga tvätten iblöt innan man tvättade första gången för då ”behöfwes ej mer än en operation utom sköljningen”

Vem var då denna J. C. Linning? Enligt Svenska män och kvinnor var Johan Christian Linning (1749-1801) son till möbelsnickaren Christian Linning (1714-1779), han gick i lära hos fadern 1765-1769 och blev mästare 1779.

Mathilda

{1 kommentar}

Kor på grönbete och kor i litteraturen

Postat den 6 maj, 2011 av Kajsa Hartig i Aktuellt
Foto: Gunnar Lundh.

Foto: Gunnar Lundh.

På söndag är det dags för årets kosläpp på Julita gård i Sörmland.

Kosläpp, det är när korna efter en lång vinter i ladugården släpps ut på grönbete igen. En oftast ganska yster tillställning som lockar många besökare.

Själv kan jag väldigt lite om kor. Vid ett besök i Nordiska museets bibliotek för att se vad som finns av litteratur i ämnet fann jag, efter en stunds botaniserande i hyllorna, tre böcker som väckte mitt intresse.

FjällrasenDen första av de tre böckerna handlar om den svenska fjällkon, Fjällrasen, dess avel utfordring och vård (1912). Fjällkor kopplar jag till en något romantiserad bild av fäbodlivet, friska naturen och det småskaliga jordbruket i norr. Redan i förordet i boken om fjällkor konstateras också att Norrland bör ägnas åt foderodling och kreatursskötsel på grund av sitt ”stränga och fuktiga klimat”.

Fjällkon eller ”hvitkullerasen” har, visar det sig, sedan ”uråldriga tider” funnits i Norrland. Den har avlats fram utan horn. Den är i huvudsak vit med svarta eller ljusröda fläckar. Boken är en praktisk handbok i skötsel av denna anrika ko, och författaren förordar just fjällkon då den är anpassad till det norrländska klimatet, den har goda och utpräglade mjölkanlag och den ”lämnar i allmänhet en jämförelsevis fet mjölk”.

I övrigt ägnas boken i huvudsak som sagt åt skötselråd. Författaren rekommenderar att korna motioneras i rastgård även på vintern, de ska ryktas med borste och skrapa och klövarna hållas korta (en annons längre bak i boken anger för övrigt att en klövsax kostar 4:50). Dessutom påpekar författaren att ”Djuren böra såsom förut ofta framhållits behandlas mildt, tålmodigt och kärleksfullt.”

Bok nummer två som jag plockat ur hyllan heter Rödkullorna på Ellsbo gård, den rödkulliga rasens förädlingsmöjlighet vid förbättrad utfordring och vård (1911).  Rödkullorna stammar från en lantras från västkusten, och inledningsvis går författaren in på ordet ”kulla” (som ju också används i benämningen av fjällkon). Kulla härleds i det här fallet till det medeltidssvenska ordet ”kulder”, som betyder huvud, huvudskål eller hjässa, och refererar till kornas toppiga huvudform.

Boken om rödkullorna är av en betydligt mer akademisk art än handboken om fjällkor. Författaren använder sig av greppet att knyta an till svunnen tid för att befästa sin kunskap på området. Vi får ta del av hällristningar med uroxar, och av noggranna visualiserade jämförelser av kranier och andra skelettdelar.

Därefter följer diverse detaljerade tabeller med mätningar av kornas olika kroppsdelar, till och med ”pannhvirvelns läge och beskaffenhet” är angiven.

Bokens syfte är att beskriva ett försök att återskapa den så gott som försvunna rödkulliga rasen, som ansågs precis som fjällkon ha god mjölkavkastning. Samtidigt konstateras i det avslutande kapitlet att skötsel och utfordring har effekt på mängden mjölk som korna ger. Rekommendationerna blir, avslutningsvis i boken, att lantraserna i Sverige bör bevaras för deras härdighet och anpassningsförmåga, framförallt för de mindre jordbruken med små och knappa förhållanden.

Den tredje boken jag plockat ur hyllan har en värmande titel Majros – Om svenska kor i våra hjärtan (1995). Egentligen var det här nog den typ av bok som jag letade efter, en hyllningsbok till kon.

Den syftar till att beskriva kornas betydelse för det svenska kulturlandskapet. Den är skriven med passion, personliga fotografier och hela tiden ömt beskrivande korna som en del av den svenska folksjälen. Här beskrivs plötsligt kornas känsloliv – något som förresten inte minst beskrivs av djurvännen Astrid Lindgren i boken om Emil i Lönneberga.

Vi får också ta del av mjölkens användningsområden, till exempel sur- och långmjölk, filbunke och herrgårdsost. Köttkonsumtionen avhandlas i ett kortare stycke.

Det som jag fastnar för är beskrivningen av kor:

”Kor är vanedjur, de vill att den ena dagen ska vara den andra lik… Kor vill ha mat och vill bli mjölkade på bestämda tider. Passar man inte tiderna blir de oroliga och triskas.”

Några konamn som nämns: Majros, Rölla, Bella, Blomstra, Krona och Stjärna.

Även om jag nu inte själv kan närvara vid kosläppet på söndag, har botaniserandet i bibliotekets bestånd av kolitteratur givit en annan vinkel av kor, långt bredare och djupare än den evigt pågående Arla-reklamen i Bregottfabriken. Har ni möjlighet, passa på att se en ko nära dig släppas ut på grönbete, men glöm inte att samtidigt ta reda på lite mer om dessa fantastiska djur.

/Kajsa Hartig, digital navigatör på Nordiska museet

{Lämna en kommentar}

Sticka smått

Postat den 2 maj, 2011 av Mathilda Ängkvist i Aktuellt, Fritid, Stickning

Stickning i skala 1:12

Nu är det snart dags för säsongens sista stickcafé här på museet, temat för denna gång är att sticka smått. Eftersom jag är lite av en dockskåpsnörd gör jag genast om ”sticka smått” till ”sticka till dockskåp”. Nu är det inte riktigt dockskåp som är temat för Stickcafèet denna gång utan att sticka med stickor som är mindre än 2 mm.

För den som vill sticka till dockskåp, eller bara riktigt smått, kan jag rekommendera boken Mini-knits for the 1/12 scale dolls’ house av Linda Spratley. Som man kanske förstår av titeln innehåller den stickmönster för skala 1:12 som är en av de vanligaste dockskåpsskalorna. Stickmönstren är gjorda för broderigarn där man stickar med enkel tråd och stickor som är 1 mm tjocka.

Mathilda

 

 

 

 

 

 

 

{Lämna en kommentar}

Mytiska föreställningar och allehanda halvsanningar

Postat den 28 april, 2011 av Christer Larsson i Aktuellt, Historia

Man kan undra vilken världsbild vi går omkring med i bakhuvudet och tolkar nya intryck och fakta utifrån. Desto mer misstänksam blir man när man läser böcker som 101 historiska myter

Åke Perssons och Thomas Oldrups genomgång av vanliga myter och föreställning som överlevt i det allmänna medvetandet trots att det går att utmärkt väl belägga att de är fel.

Napoleon var inte alls särskilt kortvuxen utan närmast av normal fransk medellängd vid tiden. Naturligtvis lät sig kejsaren mätas med det nya franska metersystemet så vi vet att han var exakt 169 cm lång. Myten om kortvuxenheten stammar ur propaganden efter Napoleonkrigen, sträng censur rådde och få källor är tillgängliga men desto fler myter. Den engelska läkaren Walter Henry, som var med vid obduktionen, beskriver i rapporten från 1823 allt hos Napoleon som litet och ynkligt men detta motsägs av att Napoleon betraktades som en stilig karl av sin samtid, han hade en stor bröstkorg med motsvarande lungkapacitet, breda axlar och starka ben och armar. En annan omständighet är att det franska måttsystemet aldrig översattes till brittiska mått varför siffran gav en skev uppfattning om kejsarens längd, på samma sätt som den seglivade myten om Einsteins dåliga skolbetyg. Han hade utmärkta skolbetyg men de sista året i kantonskolan i Argau vände man helt enkelt på betygsskalans 6 steg så att den bättre skulle passa ihop med den betygsskala som användes i den akademiska undervisningen. Denna omvända skala användes också i hela det tyska skolväsendet och en tysk kan därför lätt tolka Einsteins tidiga ’siffror’ som dåliga betyg.

Felcitat är fö en vanligt källa till obekräftade myter. Cajsa Warg skrev aldrig ’man tager vad man haver’ någonstans på de 800 sidor som hennes Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber
omfattar, däremot finns uttrycket i en skämtvers om henne.

Detsamma gäller Sherlock Holmes ’Elementary, my dear Watson’. Uttrycket återfinns inte någonstans i Conan Doyles 56 verk om Sherlock Holmes. Formuleringen finns istället i en av de 175 filmer som gjorts på Doyles böcker. F ö är deerstalkerhatten och calabashpipan också hämtade från filmatiseringar och förekommer inte alls i Conan Doyles böcker.

Vill man gräva mer kring myter och obelagda påståenden så är Hexmasters faktoider en stor källa till många av våra invanda föreställningar. Nyttig läsning på nätet!

/Christer Larsson

{Lämna en kommentar}

Jag har inte tid?

Postat den 20 april, 2011 av Kajsa Lemon i Aktuellt, Fritid

När sonen för andra gången frågade om jag ville spela ett spel med honom och jag återigen svarade att ”jag har inte tid” började jag att fundera på det där med tid. Vad är tid egentligen? 

Professor Bodil Jönsson har skrivit flera böcker som handlar om just tidsbegreppet. I hennes första bok Tio tankar om tid tar hon bl a upp begrepp som ställtid, klocktid & upplevd tid, närvaro & härvaro samt tid – det enda du har (denna sista sorts tid gillar jag bäst, tänk om det är så!) Bodil Jönsson menar att vi låter klocktiden jaga oss och att vi hela tiden strävar efter att försöka spara tid genom en mängd olika tekniska finesser. Men det som vi längtar efter har antagligen inget med klockan att göra. Tiden man vill ha gott om är den personliga, min upplevda tid.

I böckerna I tid & otid och Tio år senare : tio tankar om tid fortsätter Bodil Jönsson att skriva om vår tid hemma och vår tid på jobbet och hur man ska kunna få till livspusslet.  Tre böcker som ger upphov till en hel del funderingar.  

Nu är Bodil Jönsson inte den första att skriva om begreppet tid. I bibliotekets samling finns även två böcker av Lennart Lundmark som är docent i historia, Tiden är bara ett ord samt Tidens gång & tidens värde.

Lundmark menar att det finns ingen tid – det finns bara klockor! Men enligt Lundmark kan vi bryta oss loss från våra invanda tidsbegrepp och frigöra oss från klockornas herravälde vilket han försöka visa på i sin bok. Han visar också på hur tidsuppfattningen förändrats under olika historiska perioder och förklarar varför attityderna har skiftat.

Sammantaget fem läs- och tänkvärda böcker för alla oss som tycker att vi inte har tid!

Kajsa

{Lämna en kommentar}

Rund und schön – dags för ägg!

Postat den 20 april, 2011 av Annika Peurell i Aktuellt, Hantverk, Mat & dryck, Seder & bruk

Påsken är här, en av de största årliga högtiderna inom judendomen och den största högtiden i det kristna kyrkoåret. Biblioteket får frågor om dymmelveckan och häxsabbaten, om påskkärringar och påskmust – men äggen slår ändå det mesta. Påsk tycks synonymt med ägg, de är en symbol, mat, pynt, konsthantverk eller fyllt med godis. Vad har vi om ägg i biblioteket?

An Egg at Easter

An Egg at Easter

En omfattande ingång i ämnet finner vi i An Egg at Easter – A Folklore study av Venetia Newall, 1971. Boken på 423 sidor är helt tillägnat ägget, inte bara påskägg utan många ytterligare aspekter. Ägget i folktro och mytologi, i den kristna traditionen och ägglekar från hela världen. Även Sverige omnämns i äggrullningssammanhang.

Ägg som konsthantverk finns förstås också med i Newalls bok, men också i material särskilt från östeuropeiska länder. Mycket av det här materialet har biblioteket förvärvat genom kontakter och byten av litteratur genom åren.  Fantastiskt utsmyckade ägg, vackra både i detaljrikedom och färgprakt. Och även i andra material än äggskal men formen känns igen, som Fabergéäggen. I den lilla skriften Rund und schön – 10 Jahre Europeäischer Ostermarkt finner vi utsmyckade ägg från Museum Europäishen Kulturen i Berlin.

Ägg som föda finner vi i de flesta kokböcker. Ägg som huvudrollsinnehavare finner vi i Ingrid Hansons Boken om ägg – en aktuell receptbok, 1944.

       

Äggkoppen får vi inte missa i sammanhanget och om vi är inne på konsthantverksområdet. Historik, tillverkningsmetoder, formgivning och samlandet kan vi läsa mer om i Nils G Wollins Äggkoppar, äggställare och äggställ, 1962 och Anders Wibergs Äggkoppar – en samlares glädje, 1986.

Glad påsk!

/Annika

{Lämna en kommentar}