Magnifika miniatyrer!

Jag tänkte rivstarta höstens bloggande med att lämna två boktips. Jag har ända sen jag varit ganska liten älskat små saker och på senare år även gjort en del själv, inspiration finns lite överallt men den stora aha-upplevelsen kom när jag för några år sen såg bilder från Queen Mary’s Dolls’ House. Det har kommit ut en mängd böcker om dockskåpet som ritades av Edwin Lutyens för drottningen(Mary av Teck, 1867-1953) och stod färdigt 1924. Huset är stort och innehåller en enorm mängd föremål tillverkade av dåtidens främsta hantverkare. Här i biblioteket har vi The Queen’s dolls’ house av Linda Lambton som kom ut 2010.

En annan bok om miniatyrer som vi också har i biblioteket är Magnificent miniatures av Kevin Mulvany och Susan Rogers från 2008. Miljöerna Kevin Mulvany och Susan Rogers bygger påminner om de i Queen Mary’s Dolls’ House, de är otroligt detaljerade och man kan nästan tro att de är ”normalstora” men samtliga är byggda i skala 1:12. Miljöerna har de byggt själva men möbler och vissa inredningsdetaljer är beställningsarbeten.

Vi har även dockskåp här på Nordiska museet.

/Mathilda

{Lämna en kommentar}

Tid för Ekströms samling

It is always a pleasure to get a new library card, but to get one to check out books from the Nordiska museet’s biblioteket has been a real privilege.  As a researcher from Syddansk Universitet I study time and its use at sea.  The direct application of this is to the time measuring artifacts from the Vasa.  It is not an easy subject to tackle.  From a social aspect, many of the forms of time used in the past were very different than today and literature on them was either lost or destroyed because it had no relevance to the world of the present which lost it.  In most cases it was the invention and mass manufacture in the 19th century of cheap domestic clocks and later in the century portable watches which destroyed scholars’ ability to reconstruct how people during the preceding centuries perceived time.   Luckily for me a little known collector in the 20th century in Stockholm hoarded a treasure trove of literary material on this subject.  The Ekstrom Collection of navigation, mathematical, and technological literature from the 16th, 17th, and 18th centuries is perhaps one of the most extensive in any library not dedicated directly to the history of science and technology, and known only internally to the Nordiska museet’s staff until my arrival to Stockholm just three weeks ago.

I list some of the texts below as they are relevant for my study on the subject of time onboard Vasa in 1628, but many more texts on other subjects more varied are in the Ekstrom Collection, whose contents will be made available to the public later this fall.

/Jason Lunze

If you want to browse the complete collection, you can do so in the online catalogue.

{Lämna en kommentar}

Ruckelrealism och halvmoge

Sommaren är här och det är säkert fler än en som har husprojekt på gång hemma eller på lantstället – eller både och. Det byggs, vårdas, rivs och sakletas – hus ska återställas med tidstypiska detaljer från byggåret eller så ska det skapas något nytt. Redan tidigt på våren märker vi att hyllan med Byggnadsvårdslitteratur får ökad utlåningsstatistik. Böcker som Värmen i gamla hus, Frågor och svar om byggnadsvård eller Så renoveras torp och gårdar lånas eller bläddras i. En hel del av materialet är referenslitteratur så om frågor kvarstår så här mitt i juli så finns möjligheten fortfarande att informera sig.

Ambitionsnivåerna i materialet skiljer sig åt och i flera av böckerna kan vi följa husäventyren beskrivna av husägarna själva. Ett av de senaste förvärven till vår boksamling är Hem till gården, text av Katarina Gäddnäs, foto Andreas Dienert och form Eva-Jo Hancock. Författarinnan berättar om den gamla åländska släktgården med många kvadratmetrar att renovera som hon och familjen flyttat in i. Det är ingen konkret handbok med instruktioner utan en egen berättelse med tips och råd där också bilder från ett tiotal andra åländska gårdar finns med. Katarina Gäddnäs och maken utgår från att ”det kommer att bli dubbelt så dyrt, ta tio gånger längre tid och innebära större påfrestningar på familjen än vad vi någonsin kan föreställa oss”. Men det är med stort engagemang, humor och värme vi får följa med på äventyret där drivkraften är att bringa nytt liv i ett hus med sin släkts historia kring sig. Perfektionism är inte ledstjärnan utan mottot är ruckelrealism och halvmoge, funktionellt och enkelt. ”Av kärlek till hus med själ!”

/Annika Peurell

{Lämna en kommentar}

Fredriksdal

Om man har vägarna förbi Helsingborg i sommar så är det trevligt att göra ett besök på Fredriksdal.

Fredriksdal museer och trädgårdar är ett friluftsmuseum med en herrgård från 1787, parker, byggnadshistoriska delar och en botanisk trädgård. Här finns även en friluftsteater som invigdes 1932. Fredriksdal öppnades för allmänheten 1920 då Fredriksdal donerades till Helsingborgs stad av den sista ägarfamiljen som bestod av konsul Oscar Trapp och hans fru Gisela.

I boken Fredriksdal – fyra årstider för alla sinnen – four seasons for all senses får man under ett år följa det arbete som bedrivs på Fredriksdal idag, från vår och sommar till höst och vinter.

Och mycket finns att göra. Herrgården var ursprungligen tänkt som en sommarbostad åt dykeridirektör Fredrik Wilhelm Cöster men blev så småningom en åretruntbostad. Enligt tidens ideal så anlades trädgårdar i fransk stil med geometriska mönster i klassisk barockstil och engelsk stil med en mer naturromantisk inriktning med slingrande stigar och träd och buskar fritt växande. Trädgårdar som än idag finns kvar.

Man har även återskapat en köksträdgård så som den såg ut på 1850-talet med kulturhistoriska grönsaker, rotfrukter, bärbuskar och fruktträd. Det finns även en örtagård och en rosenträdgård med 500 olika sorters rosor, både gamla och nya sorter.

Vill man veta mer om trädgård och trädgårdsodling så finns det mer att läsa i biblioteket på hylla Ekonomi Trädgårdsskötsel.

Kajsa



{Lämna en kommentar}

Herrgårdsliv och matkultur

Som förvärvsbibliotekarie passerar många böcker mig dagligen. En bok är Herrgårdsliv och matkultur på Värmlands Säby under 120 år, Värmlands museums årsbok 2010.  Värmlands Säby är en herrgård som stod färdig redan 1774 men boken går igenom hur köks- och matkulturen har sett ut och förändrats under de senaste 120 åren.

En gång i tiden gick jag en termin på Apelrydsskolan, en hushållskola i form av ett internat. Där lärde jag mig att väva och att laga mat.  Att väva gick bra men jag fick aldrig till det där med att laga mat.  Så sedan dess har jag en skräckblandad fascination inför alla de som känner sig hemma i köket och som kan laga mat, kombinera ihop olika maträtter och skapa nya menyer.

Allt detta kunde man på Värmlands Säby. Boken ger en riklig inblick i både text och bild om hur familjen Falkenberg och deras tjänstefolk levde, vad familjen åt, vilka fester och festmenyer de hade, bordsdukning och bordsplacering. Samt alla recept ur mamsellerna i kökets receptböcker.

En annan trevlig bok som också handlar om mat är Bland matsedlar & menyer – tankar, recept och minnen från ett halvt sekel  av Gösta Nordén. Bland matsedlar & menyer är en kulturhistorisk resa bland minnen, matsedelns och menyns historia och visar hur förändringar och urval påverkat våra mat- och dryckesvanor. Även här med recept samt rikligt illustrerad i text och bild.

Vill man veta ännu mer om mat och dryck kan man gå till vårt fack Ekonomi Huslig som tar upp det mesta i mat- och dryckesväg.

Kajsa

{1 kommentar}

Är det något galet med den humanistiska forskningsprocessen?

För att biblioteksbloggen inte bara skall bli bokpresentationer väljer jag idag att ta upp ett lite mer provokativt ämne.

I januari 2009 bjöd Nordiska museets bibliotek in sina, då 1338, låntagare till ett socialt medium. Vi valde tidpunkten efter en systemuppdatering då vi rensat ut alla låntagare som inte varit aktiva på flera år och vi valde att bjuda in de som var kvar till en Google group, dvs i praktiken en vanlig välkänd typ av ”socialt medium”, en mailinglista.

Tanken var att erbjuda våra låntagare en möjlighet att kommunicera med varandra och ge oss själva en kanal ut till de aktiva låntagarna. För vår egen del handlar det mest om att meddela öppettider vid helger, nyhetslistor, seminarier och andra evenemang i biblioteket. För låntagarnas del handlar det om något mycket viktigare, nämligen att kunna diskutera och tipsa varandra om litteratur (boklån är hemliga och bibliotekarier har tystnadsplikt så vi kan inte tala om för en låntagare att det finns flera som sysslar med samma problemställning och vilka böcker de läser).

När listan lades ner var 104 låntagare kvar. 6 (av totalt 24) meddelanden hade skickats till listan det sista halvåret, alla från oss själva (om öppettider, seminarieaviseringar etc). Ett rejält misslyckande således.

Varför det? Kan man undra. Tanken får nog sägas ha varit god och fullständigt rimlig. I många fall finns ingen ide alls med att erbjuda ett forum, principen är ofta att det går och alltså bör det göras. Här fanns en mycket klar ide om hur Googlegruppen skulle användas men den fick ingen respons från låntagargruppen. Trots att den skulle kunnat ha påtaglig nytta för individerna.

En del vet vi beror på låntagarnas ålderstruktur. En del äldre låntagare gick med i Googlegruppen (det krävdes en aktiv registrering för att komma med) men blev sedan störda av det de fick mail från andra låntagare om andra saker än de som just var ett förstahandsintresse hos dem själva. Många i denna grupp gick ur igen, de flesta meddelandena är från folk som skriver till listan om att de vill gå ur,  trots att det står nederst i varje mail att man gör det själv genom att… osv. Ytterligare mail handlar om andras irritation över att folk inte kan läsa innantill…

Vi hade i viss mån förutsett det här problemet eftersom bortåt hälften av låntagarna är födda på 50-talet eller tidigare (gäller även nuläget och har varit stabilt under lång tid) men en tredjedel av låntagarna är studenter födda på 70-80-talen och de är rimligen mera Internetvana och borde väga upp. De verkar dock inte intresserade av den här typen av socialt forum kring källor och litteratur.

Och det kan man ju fundera över vad det beror på. De äldre låntagarna kan bära med sig en annan forskningstradition (i åtskilliga kända fall är det dock definitivt inte så) där man höll på sina källor tills man var publicerad. Så att ingen annan hann före. Men senare tiders studenter/forskare/doktorander borde vara barn av en annan tid?

Eller, är det inte så? Har nya humanister samma inställning till forskning som äldre generationer? Eller, är de bara fullt upptagna med att forska där de står och har inte tid med forskningsdiskussioner utanför den matnyttiga institutionella kretsen som utfärdar betyg? Och på Facebook är de av helt andra skäl som inte har med forskning att göra.

Vilken nytta av sociala medier har då ABM-institutioner? Vilken bärande ide om deras användning och funktion kan vi utgå ifrån? Och hur skall det då gå för humanisterna i en alltmer transparent värld där öppenhet livligt omhuldas, även av de anslagsbeviljande forskningsråden och stiftelserna?

/CL

{1 kommentar}

Sommarmat 1934

Nu är sommaren här och med den det förhoppningsvis varma vädret och vad kan väl vara bättre då än att ha picknick eller kanske grilla. Alltså tycker jag att det är dags att göra en djupdykning och se vad man kan hitta i biblioteket när det gäller trevlig sommarmat. Vi börjar med att titta närmare på vad 1930-talet har att erbjuda för smarriga recept.

Laga maten i det kärl den serveras i!

Laga maten i det kärl den serveras i!

I boken Billig sommarmat. Praktisk handbok i allt, stort som smått, som rör sommarmatsedeln i staden och på landet från 1934 kan man till exempel läsa att sommaren bör ”bli en vilans tid, förenkla därför hushållsmaskineriet”, sätt att förenkla är t.ex. att använda färgglada dukar som håller sig fräscha längre, låta gästerna använda pappersservetter och så föreslås att man serverar maten i det kärl man använt vid tillagningen. För att underlätta för husmodern kan man även servera enrättersmiddagar, så att man inte behöver ägna så mycket tid åt sammansättande av menyer eller till matlagning.

Läs mer

{Lämna en kommentar}

Mode på biblioteket

Vi i biblioteket gör gärna reklam för vår samling med modejournaler, för att enkelt kunna visa vad som finns i biblioteket har vi gjort en tidslinje som sträcker sig från 1787 till nutid. En stor del av tidningarna står ute i vår öppna samling och är lätt tillgängliga för besökare.

Ett annat material som vi inte talar lika mycket om men som nog är minst lika intressant är de trendguider som getts ut av Svenska moderådet, tittar man på hyllan ser det kanske inte så spännande ut men skenet bedrar. Svenska Moderådet arbetar med att analysera trender inom mode, livsstil och inredning och presenterar sen de färdiga analyserna i tryckta guider, färgkartor och digitala komplement. Är man intresserad av hur mode såg ut i Sverige under perioden efter 1980 är det ett mycket rikt material att studera.

Inför utställningen Guldknappen 1981-2011 som öppnar 10/6 har vi gått igenom, kompletterat och ordnat upp materialet. Sedan tidigare hade vi en stor del av de trendguider Svenska moderådet gett ut för dam, herr och barnkläder från 1981 och fram till 2007. I samarbete med Moderådet har vi nu kunnat kompletera en del av de saknade guiderna och kommer från och med nu att prenumerera på materialet. Eftersom det ingår en hel del lösa delar och tygprover står de i vår slutna samling, men vi tar gärna fram katalogerna om någon besökare vill bläddra i dem.

Mathilda

{Lämna en kommentar}

Tystnader och tider

Anna Nicolausdotter i kloster, Anna Johannesdotter i fängelse och Oskar i dövstumskola. En nunna, en barnamörderska och en dövstum pojke med det gemensamma att de tidvis, eller alltid, fick leva sina liv i tystnad. Med dessa tre människor börjar boken Tystnader och tider – samtal med historien av historikern Eva Österberg.

Tystnad kan leda associationer till motsatspar som stillhet/buller, hemligt/öppet, privat/offentligt, död/liv och glömska/minne. Tystnaden liksom talet är ett mångtydigt fenomen med en mening som det gäller att tolka.

Eva Österberg för ett associationsrikt samtal med historien om tystnadens olika rum och situationer, villkor och verkningar och vi får i boken följa många olika människors livsöden.  Människor som har levt under olika tider, från antiken och framåt.

Det gemensamma dem emellan har varit att tystnaden varit en del av deras grundläggande villkor i  olika sociala situationer. En tystnad som inte alltid varit självvald.  I fängelser, rättsliga processer, möten, kloster, sällskapsliv…

Kajsa

{Lämna en kommentar}

Reisebegleiter – resa lätt eller välförsett?

Inför sommarens reseäventyr är det dags att börja leta fram och damma av sina resväskor och andra typer av reseförvaring. Ska man packa i storstilad Hollywoodanda med ombyten för alla upptänkliga situationer (och helst med bärhjälp därtill) eller satsar man på att resa lätt med bara ett handbagage?

Alla typer av bagage i form av väskor, påsar, koffertar, hattaskar, beautyboxar och husdjursburar har under våren varit i fokus på Germanisches Nationalmuseum i Nürnberg. Utställningen Reisebegleiter. Koffer-Geschichten von 1750 bis heute är nyligen avslutad men har genererat en innehållsrik katalog som biblioteket förvärvat genom sina bytesförbindelser med museet i Nürnberg. Biblioteket har inte utställningskataloger till utlån, vilket innebär att exemplaret finns tillgängligt för att läsa, bläddra eller inspireras ur på plats.

Katalogen är helt på tyska utan sammanfattning på engelska, men även om man inte talar språket så talar bildmaterialet i hög grad för sig själv. Tidsspannet 1750 fram till idag ger förutom en väskstilhistorisk överblick också genom detta nischade tema en bild av den ökande rörligheten, människors resande och de nya möjligheterna att se världen. Mina egna svarta väskor ter sig urtråkiga i jämförelse med hur stiligt ett Flaschenkeller eller ett Reise- oder Hausapotheke skulle vara att fara omkring med, även om jag kan ana att det skulle bli ganska trassligt vid en säkerhetskontroll på en flygplats. Men nu var det förstås aldrig tänkt att dessa resesällskap skulle upp bland molnen, möjligen färdas med innovationen tåg eller ångbåt.

Trevlig resa!

/Annika

{Lämna en kommentar}