Den delikataste desserten

Jag planerar en middag för några vänner, väldigt trevligt men maten brukar bli lite knepig. Jag tål nämligen  inte gluten, soja eller nötter och en av middagsgästerna tål inte mjölkprotein och ägg. Det gör det där med efterrätt lite komplicerat, efterrätter utan gluten, mjölk, ägg eller nötter tenderar att bli en aning tråkiga. Man kan alltid bjuda på sorbet, men denna gång tänkte jag vara lite kreativ och har ägnat en hel del tid åt att gå igenom recept. En möjlig lösning dök upp en dag då jag sorterade broschyrer på det fack vi kallar för Ekonomi huslig, ett fack som innehåller diverse om hushållning.

Nämligen två små broschyrer som gör reklam för Jello, enligt den ena broschyren, Jell-o, är det ”den delikataste delikatessen” och den andra, Royal fruit gelatin, framhåller att ”frukt allena ger det smaken” och det låter ju väldigt bra! Enligt Royal fruit gelatin har gelatin dessutom ett definitivt värde för dieten, det är både bra för växten och matsmältningen.  Nu kan man ju inte vara helt säker på att det är just den utomordentliga produkten som går att köpa idag men det är helt klart värt ett försök!

Är man osäker på tillagningen bistår Jell-o med en korta kurser i tillagning och har även med förslag på ytterligare användningsområden som sockerkaka i gele och Äppelfromage(som består av vispad jello och äppelmos). Jag bestämde mig för att göra en försöksomgång av enkel jello med mina kära medarbetare som testpatrull, vissa av dem är nämligen rätt kräsna när det gäller mat och det kan vara bra när man testar något nytt.

Tillagningen var precis så enkel som man kan tänka sig, enligt både broschyrer och förpackning kan man även tillsätta färsk eller fryst frukt. Men jag glömde tyvärr frukt när jag handlade och gjorde bedömningen att varken lime eller avokado(som var det jag hade hemma) skulle förhöja smakupplevelsen.

Jellon klarade inte riktigt resan till museet och resultatet blev något som möjligen skulle kunna platsa i Den bruna maten. Men av mina rätt tveksamma medarbetare fick den oväntat positiva reaktioner, omdömena var bland annat att den var något märklig, var fräsch och att den hade en väldigt artificiell smak. Jag tror att den förmodligen hade vunnit på att blandas med färsk frukt samt att lite grädde möjlgen hade kunnat vara trevligt. Tror dock tyvärr att den faller bort som möjligt efterrättsalternativ då jag inte är säker på att ”märklig” och ”artificiell” känns helt rätt som bjudmat.

Mathilda

{1 kommentar}

Min estniska vante

Som alla har upplevt så har denna vinter varit osedvanligt långdragen och bister. Plötsligt var det ett hål i min fina vante som jag köpte i Tallin. Något måste göras och lösningen hoppades jag finna i biblioteket då ett av våra större fack i samlingen är Konsthantverk Textil.

Jag hittade mycket material men jag var inte riktigt nöjd, jag ville inte ha sy- virk eller sticktips. Min kollega Mathilda tipsade mig då om att titta på ett annat fack, Ekonomi  Huslig. Där hittade jag Svenskt Husmoderslexikon  – uppslagsbok för hem och familj som tar upp det mesta en svensk husmoder borde känna till på 1960-talet, en bok med handfasta råd och tips.

Mycket riktigt, i band 4 kan man läsa om stoppning av strumpor.

För att kunna stoppa hål och annat så kunde man i postorderkatalogen Åhlén & Holm AB från 1943 beställa både stoppgarn och stoppsvamp. Fler kataloger från Åhlén & Holm hittar man i biblioteket under facket Varukataloger.

Nu var det ju inte en strumpa jag skulle stoppa men jag kan tycka att principen för stoppning borde vara densamma som för en vante. Jag är helt enkelt tvungen att prova. Mer om det en annan gång.

Kajsa

{3 kommentarer}

I rörelse med ny kommunikationsteknologi

Nya kommunikationsteknologier skapar nya möjligheter till rörelse. Överheten har alltid varit rädd för rörelse. Rörelser skapar nya kontaktvägar, öppnar för nya inflöden och alternativa synsätt. Överheten har därför alltid begränsat rörelsemöjligheterna. Inrikes resor var ända till 1860 omgärdade med restriktioner i form av inrikes pass och noggrant förande av gästliggare på värdshus och övernattningsställen. Sådant berättar Fredrik Nilsson om i sin avhandling I rörelse – Politisk handling under 1800-talets första hälft.

I rörelse1811 var Carl XIV Johan nytillträdd regent i ett nytt kungahus som inte kunde påräkna långa anor som stöd för sitt maktinnehav. Napoleonkrigen pågick i det revolutionära Europa. Carl XIV Johan visste mer än väl vad det kunde betyda för överheten. Förstärkningsmanskap om 15 000 man behövdes till armen och utskrivning medhelst lottning beordrades före en extra rotering av indelta soldater. Prästerna, folkbokförarna, skrev ut listor på f a drängar och obemedlade som dock måste fastställas av bönderna på sockenstämman. Dit var drängarna inte kallade och bönderna var inte glada att bli av med folk, särskilt inte i Skåne där det danska hoveriet ännu levde kvar som dryga dagsverkan på slotten. En del drängar begav sig oinbjudna till stämman. Det blev rörelse på vägarna. Det oskiftade samhället var ganska resvant. Ofta låg arbetsställena långt från byn och vägarna hade en rätt livlig trafik. Men på sommaren 1811 blev det mer rörelse än vanligt. Budkavlar skickades och byahorn och byatrummor ljöd över nejden. Dessa var det första som erövrades av de kringvandrande protesterande från byarnas äldste och betrodda, endast kyrkklockan förblev i statens och kungens hand. Kommunikationsmedlen var det första man lade beslag på, då som nu. Men själva förflyttningen skedde till fots och när man väl nådde fram så var inte sällan den ursprungliga budkavlens bud inaktuellt och samlingen hade flyttats till en annan plats. Samlingen vid Rynge äng blev till sist till en förskansning av 800 man vid Klågerups sätesgård som den 15 juni angreps av generalmajor Hampus Mörner med en styrka på 150 man och två kanoner och med en 30-tal döda som följd och 200 fängslade.
30 år senare gör ångbåten entre och revolutionerar resandet. Så mycket bekvämare blev det kanske inte till en början men för första gången kunde man veta när man kom fram, dvs det blev möjligt för välkomstkommitteer att vara på plats när ångbåten anlände, kommitteer som kunde bli nog så månghövdade. Den moderna ångbåten underlättade resandet än mer eftersom det ännu inte hade utfärdats något tvång om pass för färd på båt. Till lands fick t ex en Uppsalastundent inte förflytta sig mer än 6 mil från Uppsala, för längre sträckor skulle värdshusvärdar o likn avkräva studenten ett sk studentbrev, ett slags inrikespass för studerande som kunde ha behov av att resa för att insamla växter eller mineraler eller träffa kollegor.
Den iskalla vintern 1838, då Öresund lade sig och man kunde promenera över till andra sidan möttes studenterna i Lund och Köpenhamn ffg i skandinavistisk anda. Sommaren därpå beslöts om ett nytt möte per ångbåt och ännu senare for danska och lundensiska studenter ända till Uppsala med ångbåt. Mottagande blev oftast storstilat med 1000-tals församlade på kajerna och stora manifestationer på gator och torg av kringvandrande studenter, många tal och punsch därtill. Detta ianspråktagande av gaturummet satte än mer skräck i överheten eftersom detta var de nordiska ländernas kommande elit som på detta sätt samlades och argumenterade för en ny skandinavisk samhörighet. Det ryssvänliga Sverige varnades av Tsaren som ogillade uppkomsten av ett nytt skandinaviskt kraftcentrum och i Preussen var man också oroad och skickade bud till danske kungen. Etablissemanget ansträngde sig. Geijer varnade Uppsalastudenterna för att göra en svarsvisit i Köpenhamn. Atterbom var av motsatt uppfattning. Flera gånger lyckades överheten få stopp på företaget men 1845 reste Uppsalastudenterna till Köpenhamn. Danske kungen fann för gott att upplåta Christiansborgs magnifika ridhus för sammankomsten, antagligen för att slippa studenterns kringvandrande på stan. Folk i rörelse var farligt att hade associationer till den inte allför avlägsna revolutionen i Frankrike och Klågerupskravallerna på närmare håll.
Om det pågår någon rörelse i Sverige lämnar jag därhän, men i arabvälden tycks det göra det och där är det Internet som katalyserar i ångbåtens ställe!
/Christer Larsson

{Lämna en kommentar}

Det börjar bli trädgårdsdags

Våren verkar äntligen ha kommit till Stockholm, än ligger visserligen snön kvar på sina ställen och april kan ibland vara lite opålitligt vädermässigt men vårdagjämningen har nu passerat och på söndag är det dags att ställa om klockan till sommartid. Två rätt säkra vårtecken. Ett ännu tydligare vårtecken är att Stockholms andra trädgårdsmässa går av stapeln under helgen.

För oss som har trädgård (och är intresserade av odling bör jag kanske tillägga) börjar det bli hög tid att börja planera sommarens odlingar. Vill man börja tidigt är studier av frökataloger och trädgårdsböcker ett bra sätt att komma igång. Är man intresserad av vilka fröer som fanns i början av 1900-talet eller vill ha en trädgård som kanske bara har växter från den period när trädgården ursprungligen anlades har biblioteket även en hel del äldre frökataloger i vår samling med varukataloger. Vill man ha ännu äldre material har vi tillexempel Den swenska frö-samlaren, eller Kårt underrättelse, om allehanda trägårds-fröns producerande under wårt swenska climat; trägårdarnes tillstånd sedan år 1740 av Peter Lundberg, en bok som även finns snyggt digitaliserad av Umeå universitetsbibliotek.

Mathilda

{Lämna en kommentar}

Den egyptiska akacians långa dvala

Senaste nytt från Nordiska museets förlag är en sällsam historia om ett långväga berest frö som efter 151 år väckts till liv av agronomen, forskaren och tillika författaren Matti Wiking Leino. Efter mer är 13 000 testade fröer i museisamlingen så lyckades ett sista försök att väcka några bevarade fröer ur sin långa törnrosasömn. Nu växer en Egyptisk doftakacia vidare i sitt nya hem i orangeriet på Julita. Experimentet väckte mycket uppmärksamhet i media och det är lätt att förutsätta att Den egyptiska akacians långa dvala endast handlar om fröbiologi, vilket i så fall gör den till en enkel match för biblioteket att katalogisera och hyllplacera.

Men läser man bokens undertitel: Om vetenskapsmannen Oskar Sandahl och hans resa till Egypten 1856 kan man ana att den här boken innehåller mer än så. Och det gör den. Vi får ta del av en reseskildring ur en tidig turists svenska ögon, en släktkrönika, tidens vetenskap, mer eller mindre obskyr samlarvurm och tillika museihistorik. Matti Wiking Leino är en naturvetare som även kan skriva kulturhistoria.

Oskar Sandahl, hustrun Jenny, lilla dottern Anna samt Augusta som arbetar i hushållet, reser från Stockholm till Nilen delvis av hälsoskäl men också med en vetenskaplig agenda.  De skötte sin korrespondens med släkt och vänner hemma i Sverige, och vi får i boken ta del av många citat och betraktelser från brevskrivningen under den långa resan genom Europa ner till Nordafrika och tillbaka igen.

I vårt bibliotek finns många fler reseskildringar, både av svenska och utländska resenärer, då och nu.  En tidig svensk reseberättare som också refereras till i Den egyptiska akacian är Johan Hedenborg, som i Resa i Egypten och det inre Afrika, åren 1834 och 1835 gav bra handledning till sevärdheterna kring Nilen. Ett av de senaste svenska reseäventyren vi har på hyllan är Christer Fuglesangs 13 dygn i rymden efter 14 år på jorden: dagbok från rymden.

Var placerade vi då Den egyptiska akacians långa dvala? Vi valde till sist att låta den samsas med övrig litteratur på Ekonomi Trädgård, ett av våra mer populära fack så här i vårtider.

Fröer och akaciaplanta. Foto: Matti Leino

/Annika Peurell

{2 kommentarer}

Så nära och ändå så långt borta

underbara_dagar

underbara_dagar

Vatten rinner under broarna, sägs det. Mycket vatten. Även det nyss förflutna rinner snabbt bort. Nordiska museets bibliotek har ett urval biografier och memoarer som inte bara beskriver en persons liv och leverne utan också den samtid som den biograferade personen verkade i. Vill man bli påmind om hur det var för inte så länge sedan kan man läsa Henrik Berggrens biografi över Olof Palme: Underbara dagar framför oss. Olof Palme är en fascinerande person men också ett barn av en fascinerande tid, då mycket hände som gör tidsavståndet från nu tillbaka till dem som var verksamma då större än antalet år. Henrik Berggren kan sin samtidshistoria och missar inga utvikningar, nyanser och sidospår som kan underlätta förståelsen av en tid som grundlade vår nutid. Bilden på den Erlanderska regeringen 1957 ger tidsavståndet i ett nötskal, Gunnar Sträng iförd hög hatt och elegant ytterrock, fjärran den klädsel han bar i de korsvägar där han agiterande i sin ungdom. Ulla Lindström kan nästan uppfattas som en karikatyr av ’tanten’ av vår egen tids människor men som med dåtidens genusperspektiv beskrevs som ’en blond amason’ eller ’en regeringens pinuppa’.

erlanders_regering_1957

Erlanders regering 1957

Ändå är det bara femtio år sedan. Mitt i den stora ATP-striden och bara ett år före den famösa ’lotteririksdagen’ då en misslyckad grundlagskonstruktion gjorde det möjligt att uppnå jämviktslägen med 175 mot 175 mandat. Men på det sättet tog vi oss in i det, nu, mytomspunna 60-talet då amerikavännen Palme blev den hårdaste kritikern av USA:s utrikespolitik i Vietnam, då kårhuset ockuperades i en lokal variant av studentrevolution, då statsministern lät sig intervjuas i den ’porriga’ Jag är nyfiken – Gul av den undersökande Lena Nyman, salig i åminnelse, och då samme statsminister gav upphov till internationella svallvågor när han demonstrerade mot de amerikanska bombningarna av Hanoi med Nordvietnams influgne Moskvaamabassadör i Stockholm 1968. Olof Palmes internationella engagemang alltsedan ungdomsåren i studentrörelsen och det ihärdiga förespråkandet av de små staternas rätt att välja sin egen väg hade gett Sverige sin internationellt mest kända statsminister någonsin. Den  socialdemokratiska partikongressen hade inga sådana kandidater till sitt förfogande. Den enda, åtminstone europeiskt, kända socialdemokraten Margot Wallström håller sig klokt nog borta i nuläget. Mycket vatten har runnit under broarna.

/CL

{Lämna en kommentar}

Mjölk

Ur Delicious dairy dishes

I biblioteket har vi en stor samling med recept, både kokböcker och små broschyrer. Många av broschyrerna är reklamblad som försöker framhålla en produkt som överlägsen alla andra.

Ur Delicious dairy dishes

 Ett exempel är detta amerikanska häfte, Delicious dairy dishes, från 1937 som vill visa nyttan med att använda mjölk. Skriften är utgiven av Borden-Wieland, ett amerikanskt mejeriföretag som startade 1857. Författarna inleder med att konstatera att mjölk är det ultimata livsmedlet då det är både billigt och nyttigt. Det var till och med så nyttigt att hushållen borde använda en fjärdedel av sin matbudget på mjölk och mejeriprodukter. Mjölk kunde  användas till det mesta, allt från frukostgröten till efterrätten. 

 
Ur Förteckning över Mjölkcentralens mejeribodar samt några guldkorn för våra husmödrar

Ur Förteckning över Mjölkcentralens mejeribodar samt några guldkorn för våra husmödrar, 1924

Även i Sverige arbetade man för att öka mjölkkonsumtionen, under 1920-talet bildades olika intresseföreningar varav en var föreningen Mjölkpropagandan. I biblioteket har vi bland annat Mjölkpropagandans receptsamling från 1939, där målet var att ge ut en samling recept där det var ”lätt att hastigt finna något som passar just för stunden” och ”särskild god hjälp får husmodern av den, då det gäller att variera på de rätter av mjölk och mejeriprodukter, ägg och grönsaker, som den moderna hälsoläran anser oundgängliga i en riktigt sammansatt vardagskost, och som följaktligen måste vara med även i festmaten.”

Mathilda

{Lämna en kommentar}

Apropos Tunis och Tripoli

Så nära Europa och tidigt indraget i de europeiska maktspelen har de naturligtvis avsatt spår i litteraturen. Linnelärjungen Göran Rothman besökte Tripoli 1775 och Gösta Fraenckel företog en bilresa till Tunis, Tripoli och Alger 1930. Den 10:e Deutsch-innerafrikanische Forschungsexpedition var där och 1937 publicerades Ekade Ektab, die Felsbilder Fezzans. : Ergebnisse der Diafe 10 (10. deutsch-innerafrikanische Forschungsexpedition) nach Tripolitanien und Ost-Algier mit Ergänzungen der Diafer 12. aus Zentral-Algier av Leo Frobenius i serien Veröffentlichung des Forschungsinstituts für Kulturmorphologie i Leipzig. De avkalkerade hällristningarna är överväldigande. Men några spår av demokrati i den mening som formades på medelhavsstränderna mittemot står inte att att finna. Men jakt, fiske, odling, handel och mycket erotik. Precis som på nordens hällristningar.

Linnés lärjungarGöran Rothmans resa behandlas  utförligt i det 4:e bandet av det stora verket The Linnaeus apostles : global science & adventure, en lysande sammanställning av samtliga linnelärjungarnas efterlämnade handlingar, baserat på bl a Linnes egen kvarlåtenskap som residerar hos Linnesällskapet i London sedan svenska staten vägrat lösa in den efter Linnes död, en kulturpolitisk underlåtenhet som kan påminna om vår egen tid.

Gösta Fraenkel: En bilresa till Tunis, Tripoli och AlgerGösta Fraenckels skildring är en lätt och anekdotisk (bil)resa i 1930-talets värld och tänkande som jag bara läst delar av eftersom boken är osprättad, ett nöje som jag som tjänsteman naturligtvis överlåter på hugade läsare/låntagare. Man må dock inte bli förargad över språkbruket, det  är autentiskt 1930-tal.

Leo Frobenius’ Ekade Ektab är en magnifik foliant som tillägnats Benito Mussolini för benäget bistånd under forskningsexpeditionen 1932 (italienarna annekterarade Tripolitanien 1911). Få anade ännu oråd. Knappast heller föreståndaren för Nordiska museets allmogeavdelning fil.dr. Sigfrid Svensson som fick publikationen med en hälsning på försommaren 1938.

Habeter IIIc

CL

{Lämna en kommentar}

Fastlagsbulle, temla eller hetvägg?

De har synts länge i konditorierna nu, men nu närmar sig Fettisdagen (8/3). Den infaller samtidigt med Internationella kvinnodagen men jag kan säga att vi får betydligt fler frågor om semlor i vårt bibliotek än om kvinnodagen. Bolibompa ska baka semlor i TV och vill veta mer, utlandssvenskar vill ha ett
klassiskt recept och vilken kung var det nu som åt semlor så att han dog?

Visst finns det att läsa om semlor, bland annat i: Maria Maxén & Helena Waldetoft Lindroths Glad påsk 1995, Maria Öhrns Semlor 2006,  Dick Harrison och Eva Helen Ulvros Historiebok för kakälskare, 2003 och på museets hemsida.

Ofta är det sidospåren man lär sig mest på. Bekant för många med mig är att Ture Sventon är en temmelätare av stora mått, men är det bara jag som inte visste att han egentligen hette Sture Svensson?!

Ture Sventon föredrog temlor från Rotas konditori, vill man variera sig så prova recept på semlor från kokböcker i biblioteket författade av Warg, Hagdahl och Wretman.

/Annika

{Lämna en kommentar}

Följ spåret

Skidtävlingar hör vintern till, stora mästerskap eller egna utmaningar. Sverker Sörlin skriver filosofiskt och självbiografiskt om skidåkning, träning och tävling i Kroppens geni. Marit, Petter och skidåkning som lidelse, 2011. I sina möten med längdskidåkarna Marit Bjørgen och Petter Northug söker han svar på vad i deras bakgrund och kultur som gör att de åker så fort och vinner så ofta, ett huvudbry för många just nu i VM-tider.

Att vara snabbast var inte det viktigaste egenskapen för en skidåkare i skidtävlingarnas barndom kan man läsa i Sven Lindhagens till omfånget tunna men innehållsrika publikation Följ spåret: svensk skidsport genom tiderna, 1959. Styrka och seghet var till en början viktigare egenskaper än snabbhet för en skidåkare. I Följ spåret finns både något för skidhistorikerna och  kalenderbitarna.

Den första arrangerade skidtävlingen i Sverige, Nordenskiöldloppet år 1884 var ingen barnlek – över 22 mil och den samiske segraren Paava-Lasse vann en spurtseger över Per Olof Läntta på tiden 21 tim och 22 min. Trea kom Apmut Ahrman som efter avslutande middag och prisutdelning i Jokkmokks rådhus fick skida 10 mil hem igen.  Först vid Nordiska spelen 1917 förekom en så kort distans som 2 mil vid en stortävling.

Paava Lars Nilsson Tuoda, Foto: Lotten von Düben

Vasaloppet är en begivenhet för många skidintresserade, och hade med sina 90 km troligen varit en lagom runda för Paava-Lasse. De flesta av oss upplever det hemifrån, bekvämt placerade i TV-soffan med en långfrukost uppdukad. Starten, rapporter från kontroller och byar längs spåret, helikopterfilmningar över skärrade älgar och information om hur många liter blåbärssoppa som går åt – det hör första söndagen i mars till. Nordiska museet vill gärna höra mer om hur det är att delta  – tjejer som åker Tjejvasan i år uppmanas att svara på ett skrivupprop.

/Annika

{1 kommentar}