Med eller utan sportkläder – London 2012

Postat den 16 juli, 2012 av Annika Peurell i Aktuellt, Dräkt & mode, Fritid, Historia

Sommarolympiaden i London 2012 närmar sig, förväntan är stor på en av årets stora idrottsbegivenheter. Detta avspeglas även i det material som också under sommaren fortsätter komma in till Nordiska museets bibliotek, även om det inte är högsäsong för bokförvärv. Årsböcker, tidskrifter och varukataloger kommer regelbundet och sport är just nu ett givet tema i flera av dem. Fångade min blick och mitt intresse gjorde den just inkomna brittiska tidskriften Costume – The Journal of the Costume Society med deras juninummer som fått en egen titel A Volume for the London Olympics.

Hur förhåller sig the Costume Society till sportrelaterade kläder? I vanliga fall är det inte det mest omskrivna ämnet men redaktionen menar att det är ”appropriate” med ett olympiskt temanummer just i år. I deras första temanummer någonsin släpper de också in artiklar från ickedräkt-historiker, ett resultat från ett tvärvetenskapligt samarbete vilket ger en ovanlig bredd i artikelinnehållet.

Inleder gör en artikel om det brittiska kvinnliga simlandslaget vid sommarolympiaden i Stockholm 1912. Därefter fortsätter ytterligare en artikel att berätta om sport, kvinnor och mode. Redan i titeln finns citatet: ”It´s possible to play the game marvellously and at the same time look pretty and be perfectly fit”. Det var i mångas ögon inte oproblematiskt att antalet kvinnliga sportutövare växte kraftigt under 1900-talet. En del i problemet var just kläderna de sportade i, plagg som kunde underminera det stereotypt kvinnliga, moderliga och väna.

Temanumret innehåller även artiklar om kläder och skor för fotbollsklubbar, Diego Maradonas numer museiinmärkta fotbollströja, om fotografi och en sammanställning av artiklar om sportkläder publicerade i Costume 1968-2008.

Den för tidskriften kanske mest oväntade artikeln är den som egentligen inte har med dräkt att göra: Decorative Dashes: Disrobing the Practice of Streaking. I brist på översättningsförslag av termen så lånar jag författaren Gooffery Z. Kohes definition: ”roughly defined as running naked in public”. Om streaking och sport, kropp och nakenhet med några kända exempel. Kanske blir det fler exempel att se fram emot (?) under kommande veckor, den 27 juli är det dags i London!

/Annika Peurell

 

 

 

{Lämna en kommentar}

Dragsågen Lejonsvansen

Postat den 31 maj, 2012 av Kajsa Lemon i Aktuellt, Fritid, Hantverk, Historia

Hittade en helt underbar varukatalog när jag gick igenom oinmärkt material.  Vilka försäljningsargument!

Kajsa

{Lämna en kommentar}

Biblioteket presenterar: en gästbloggare!

Postat den 8 maj, 2012 av Kajsa Lemon i Aktuellt, Fritid

Hej!

Jag heter Malte Lemon och är tio år. Jag har läst Jag är Zlatan Ibrahimović och boken handlar om Sveriges bästa fotbollsstjärna Zlatan Ibrahimović som beskriver sin karriär år 1999-2012.


Han skrev även boken för att han också var med i sitt första tränarbråk med Pep Guardiola som var Barcelonas huvudtränare hösten 2009.

Annars ger jag boken 5/5 för han beskrev mycket om sin karriär. Han beskrev t. ex.  hur han hade det i MFF, Ajax, Inter. Han beskrev hur han hade det i sina klubbar år för år. Det tyckte jag var mycket intressant för fotboll är det bästa jag vet.

Malte Lemon

{Lämna en kommentar}

A reindeer is not just for Christmas

Postat den 20 april, 2012 av Annika Peurell i Mat & dryck, Seder & bruk

How to cook a reindeer – the reindeer recipe book (2011) är en bok som vi beställde redan i december. Av hänsyn till framförallt amerikanska besökare i museet avstod vi då för tillfället från att lyfta fram den här titeln. Det visade sig vara en känslig sak att kring jul sätta jultomtens Rudolf på menyn! En sentimentalitet som också förordets författare Mike Gilmore uppmärksammar: ”a reindeer is not just for Christmas”.

Den skandinaviska, och kanske särskilt den samiska synen på renen är något helt annat. Författaren Laila Spik har skapat en kokbok med 12 recept där utgångspunkten är det i den samiska kulturen så centrala djuret. Recepten baseras på kött, ben, blod och tunga, för givetvis ska så mycket som möjligt på renen kunna användas. Boken ska ses som en del i ett större projekt kring samiska råvaror. I kokboken finns också ett recept på barkbröd, en återkommande fråga i vårt bibliotek.

Mike Gilmore avslutar förordet med en utmaning till alla som känner att recepten på ren fortfarande känns tabu: ”take the risk: it´s worth it.”

/Annika

{1 kommentar}

Vackra mönster

Postat den 10 april, 2012 av Mathilda Ängkvist i Aktuellt, Textil

Vid en hyllstädning bland våra äldre mönsterböcker hittade jag denna lilla skrift från 1530, det är Opera nuoua che insegna a le done a cuscire : a raccamare & a disegnar : a ciascuno : et la ditta opera sara di grandevtilita ad ogni artista : per efser ildisegno ad ogniuno necessario : laqual cititolata esempio diracami av Giovanni Antonio Tagliente.

Det tunna häftet har någon gång under senare tid bundits in och till Nordiska museets bibliotek kom det 1943.Texten är på italienska men även om man inte förstår språket är bilderna fantastiska, om man ska döma av bilderna på första sidan innehåller boken mönster för vävning och brodering. Pappret är i bra skick men en hel del sidor har brännmärken.

/Mathilda

{Lämna en kommentar}

Nytt på miniatyrfronten

Postat den 2 mars, 2012 av Mathilda Ängkvist i Aktuellt, Fritid, Hantverk

För den som  tycker det är roligt att bygga egna miniatyrer i skala 1:12 har vi nu fått in den danska boken Miniaturemøbler i skandinavisk stil av Susanne Botfeldt. Boken innehåller över hundra praktiska tips på hur du bygger miljöer och möbler i skandinavisk stil med fokus på 1700- och 1800-talet.

/Mathilda

{Lämna en kommentar}

Erik Wørts eller inte?

Postat den 23 januari, 2012 av Kajsa Lemon i Aktuellt, Hantverk, Hem & bostad

Jag och maken har ett sideboard hemma som vi köpt i en antikaffär i Vasastan för mer än tio år sedan. Proveniens okänd men ägarna trodde möjligtvis att det kunde vara från Danmark. Vi nöjde oss med det då det var stilen och formen vi var på jakt efter.

Åren gick, sen upptäckte maken av en slump när han satt och slösurfade på möbelsajter och möbelbloggar en bild på vårt sideboard. Även där var man osäker på ursprung men någon trodde att det var en dansk formgivare som hette Erik Wørts som hade formgivit det åt IKEA.

Så det gick vi och trodde ett tag. Till dess att maken mailade mig på jobbet och frågade om inte vi hade gamla IKEA-kataloger på jobbet från femtio- och sextiotalet. Och det har vi ju! Vi har en fantastisk samling av varukataloger inom olika områden och från olika tider.

I IKEA –katalogen från 1965 hittade jag vårt sideboard, kallat modell ULVÖ.  Erik Wørts har dock inte formgivit det. Han har däremot formgivit sideboardet på nästföljande sida i katalogen, kallat modell DANSKE.

”Naturligtvis har vi valt den ljusa eken till möbeln Ulvö, den är så luftig, att man inte får några massiva element i möbleringen.” IKEA-katalogen 1965, s. 126

Om modellen DANSKE , nedersta bilden, kan man läsa: ”En sober och elegant lyxmöbel som formats av internationellt välkände arkitekt Erik Wørts, Danmark.” IKEA-katalogen 1965, s. 127

Så  vem som formgivit vårt sideboard åt IKEA är fortfarande oklart men det var alltså inte Erik Wørts. Så nu vet ni det alla som undrat därute!

Kajsa

{2 kommentarer}

Håller ni reda på kyrkoåret?

Postat den 2 januari, 2012 av Christer Larsson i Historia, Seder & bruk

Såhär i juletid kan det bli aktuellt men en viss okunskap får man nog räkna med bland nutidens sekulariserade västerlänningar, spridda över hela världen och tongivande i alla kulturella sfärer, nu också i Kina och Indien, t o m i den arabiska världens vår åberopas numera ideal från den franska revolutionens barikader och den europeiska industrialismens parlamentariska glansdagar med Gladstone och Disraeli i talarstolsdueller. Man kan fråga sig om en industrialistisk beslutsordning från en tidigt fabrikstillverkande miljö på en nog så homogen ö kan överföras på och ha giltighet i en global heterogenitet.

Men det var västerlänningarnas förståelse för sina egna kristna traditioner som aktualiserades när jag letade efter en pigg tolkning av Bachs juloratorium. Det blev tydligt hur olika Johann Sebastians tidsreferenser var jämfört med vår ”klocktid”. För inte så länge sedan betydde inte dagarna och månaderna och klockan så mycket, man refererade till före eller efter Mikaeli, Marie bebådelse, trefaldighet m fl. En del av dessa referenser lever ju också kvar, särskilt julhelgens juldag, annandag, trettondag m fl. Men vad menade Bach när uppförandet av del 1 skulle ske Am ersten weihnachtstag? Den svenska kyrkoordningen ger inte så mycket vägledning men våra finska grannar har upprättat en konkordans mellan det lutherska och katolska kyrkoåret som ger betydlig mer.
Tyskkunniga kan komplettera med tyska Wikipedia som innehåller en utmärkt artikel om Bachs juloratorium och den aufführungspraxis som Johann Sebastian tänkte sig.

Då får man klart för sig att ersten weihnachtstag är vår juldag. I Sverige har vi dock alltid börjat firandet på kvällen dagen före – våra aftnar – eftersom de kyrkliga helgerna börjat kl 18.00 på kvällen före, därav all uppståndelse på julafton och inte på juldagen den 25:e som i stora delar av en övriga kristna världen och det finns ytterligare några varianter. Till dem återkommer jag i ett annat blogginlägg. En bok i Nordiska museets bibliotek hamnade nämligen av en ren slump i mina händer för en tid sedan, Trond Berg Eriksens Tidens historia. Tiden har alltid brukats och missbrukats och mycket har tänkts och tyckts och skrivits om tid. Och en del måste vi känna till för att vår egen tids seder och referenser skall bli begripliga.

Och, jo, jag hittade en pigg tolkning. Det blev Peter Schreier med Dresdner Kreuzchor, Dresdner Philharmonie, Annelies Burmeister (Alt), Peter Schreier (Tenor), Arleen Augér (Sopran), Theo Adam (Baß)  som tog hem spelet. Peter Schreier gör ofta det i min musikvärld. Finns på Spotify. Utgiven 2004. Berlin Classics, BWV 248. Så skall det låta!

/Christer Larsson

{Lämna en kommentar}

Då var det visst jul igen…

Postat den 7 december, 2011 av Mathilda Ängkvist i Aktuellt, Seder & bruk, Stickning
Foto:Heins, Nina; Nordiska museet

Foto:Heins, Nina; Nordiska museet

Nordiska museet gör varje år en mindre utställning med julen som tema, i år är det årets julklapp som står i fokus. Vill du läsa mer om julen och julfirande har vi Årets dagar på museets hemsida. Eftersom museet ska spegla svenska trender och traditioner är det kanske inte så konstigt att vi även i biblioteket har en hel del material om julen och  julseder.

Eftersom det är tredje advent på söndag är det säkert många som har börjat fundera över det där med julpynt och julgranar. Alla har vi ju olika ambitionsnivå, jag brukar starta med inställningen att jag ska göra väldigt mycket själv bara för att sen inse att julen/eller vad det nu kan vara redan har passerat. Men är man bara en aning mer organiserad än jag, så har jag lite boktips! En bok som både innehåller historik och modeller man kan göra själv är Granna granen, julgransprydnader från 1870 till 1930 av Maria Flinck. En bok jag sneglat på sen vi köpte in den till biblioteket är den nya och rätt omtalade boken Julkulor av Arne & Carlos som innehåller fina mönster på hur du stickar dina egna julgranskulor med traditionella Norska mönster. Fast då jag är rätt dålig på att sticka är det kanske tur att jag inte kommit mig för att starta med projekt sticka julgranskulor. För jag misstänker

Weihnachtszeit : Feste zwischen Advent und Neujahr in Süddeutschland und Österreich 1840 - 1940

Weihnachtszeit : Feste zwischen Advent und Neujahr in Süddeutschland und Österreich 1840 - 1940

att det nog inte blivit så fina kulor och egentligen är jag nog mer för den typ av julgranskulor som finns i utställningskatalogen Weihnachtszeit, Feste zwischen Advent und Neujahr in Süddeutschland und Österreich 1840 – 1940 från Bayerischen Nationalmuseum i München. Kan man tyska och tycker det är roligt med julgransprydnader kan jag även rekommendera Christbaumschmuck, aus den Sammlungen des Museums für Volkskunde och Christbaumschmuck des 20. Jahrhunderts, Kunst, Kitsch und Kuriositäten av Eva Stille

Men man behöver ju inte bara göra julgransprydnader, vill du göra tomtar i olika former har vi boken Tomtenissar i papper, filt och garn av Gitte Schou Hansen och vill du göra lite äldre dekorationer har vi några årgångar av Parties a magazine of decoration, costumes, games, refreshments från 1927-1931.

Sen har vi naturligtvis även en massa jultidningar.

/Mathilda

{1 kommentar}

Missade macarons

Postat den 30 november, 2011 av Kajsa Lemon i Aktuellt, Mat & dryck

Höll i Maria Öhrns bok Macarons, cupcakes, cakepops och andra söta bakverk som finns i biblioteket. Macarons är ju inne och även om jag varken kan eller tycker att det är kul att laga mat så är jag inte helt oäven när det gäller att göra kakor och efterrätter. Boken innehåller dessutom en macaronsskola med tydliga steg-för-steg-anvisningar så det skulle nog gå bra.

Förberedelser

Dottern blandar

Ok, jag kan förstå att mandelmjöl kan vara svårt att hitta men en jämrans spritspåse? Hur svårt kan det vara? Men efter att ha tittat i fem olika affärer och med tidsbrist fick jag helt enkelt göra en spritspåse själv. Bakplåtspapper och lite tejp. Med facit i hand kan jag varmt rekommendera en inköpt spritspåse.

Ja, det blev ju lite svajigt med en hemmagjord påse... Tanken var ju att de skulle vara lika runda och fina som en femkrona. Men jag körde vidare!

En väl använd hemmagjord spritspåse! (Första gången jag blev lite arg)

För att macaronerna inte ska spricka (så lätt?) så ska de vila i minst 45 minuter. Under tiden roade jag mig med att fixa till hallonfyllningen.

Efter ca 30 minuter i ugnen ser de ut så här. Jamen lite mer porösa är de nog! Dock fortfarande inte runda som en femkrona men de får duga.

Vissa var lite sega att få loss. (Andra gången jag blev lite arg)

Dags för spritspåsarna igen! Denna gång var det hallonfyllningens tur.

Blev kanske lite arg för tredje gången. Fyllningen blev lite väl fast. (Spritspåsemassaker i bakgrunden.)

Det påvra resultatet efter ca tre timmar i köket en lördagsförmiddag. Lite från ovan...

Lite från sidan... Ok, jag erkänner, jag plockade fram det finaste exemplaret... Det enda.

Blev det gott? Tveksamt. Kommer jag att prova igen? Absolut inte. Men det kanske finns någon annan bakintresserad person som kan tänka sig prova eller har andra erfarenheter från macaronbakning? Utöver Mia Öhrn!

Kajsa

{2 kommentarer}